Guldfiskminne
Läste min polares blogg (emil.blogg.se läs! han e så jäkla rolig) och nu ska jag helt skamlöst knycka hans ämne. Sorry Emil, men det var ett bra ämne juh =)
Har ett par ggr diskuterat utgång med polare och tycker själv att man alltid har som roligast på förfesterna, men ändå har man så jäkla bråttom att ta sig till utestället. Väl där händer det inte så mkt mer än att man står en evighet i baren, står på terassen och dör en långsam död genom att hålla sina rökande polare sällskap, dansar nån sorts skum revirmarkerande dans då man konstigt nog alltid lyckas stå precis där alla ska gå och sen så är det dags att (snorfull) försöka hitta sin förblånade bricka som är mer som ett kvitto än en bricka.
Väl utanför dyker skjutsen hem upp, som brukar vara samma godhjärtade stackare som måste åka en omväg på mer än 1mil för att han råkar dejta min bästa polare. Inte nog med att det är en lång väg att åka... dessutom måste han höra vårat fyllesnacka om alla våra problem och om hur mkt vi älskar varandra. Då och då blir det lite gråtkalas och stackarn måste trösta oss båda.
Annat var det när man var yngre och gick på hemmafester. Det var grejer det! Eller man kanske har guldfiskminne om dom oxå....
Oh well.. nu ska jag tvätta kläder inför kvällens utgång ;-)
Har ett par ggr diskuterat utgång med polare och tycker själv att man alltid har som roligast på förfesterna, men ändå har man så jäkla bråttom att ta sig till utestället. Väl där händer det inte så mkt mer än att man står en evighet i baren, står på terassen och dör en långsam död genom att hålla sina rökande polare sällskap, dansar nån sorts skum revirmarkerande dans då man konstigt nog alltid lyckas stå precis där alla ska gå och sen så är det dags att (snorfull) försöka hitta sin förblånade bricka som är mer som ett kvitto än en bricka.
Väl utanför dyker skjutsen hem upp, som brukar vara samma godhjärtade stackare som måste åka en omväg på mer än 1mil för att han råkar dejta min bästa polare. Inte nog med att det är en lång väg att åka... dessutom måste han höra vårat fyllesnacka om alla våra problem och om hur mkt vi älskar varandra. Då och då blir det lite gråtkalas och stackarn måste trösta oss båda.
Annat var det när man var yngre och gick på hemmafester. Det var grejer det! Eller man kanske har guldfiskminne om dom oxå....
Oh well.. nu ska jag tvätta kläder inför kvällens utgång ;-)
Kommentarer
Trackback
